maanantai 10. marraskuuta 2008

Aftonandakt 2005

AFTONANDAKT 5.10.2005

Låtom oss bedja till Herren:

”Allhärskare, Faderns Ord, Du som själv är fullkomlig, o Jesu Kriste! Driv icke bort

mig, ovärdige tjänare, från Dig för Din stora barmhärtighets skull utan bör bli städse i mig. O Jesu, Du gode Herde för dina får, utlämna mig icke åt ormens anslag och satans önskningar, ty det ondas frö finnes ju i mig. Lovbrisade Herre Gud, helige

Konung, Jesu Kriste, skydda mig, då jag sover, med Ditt alltid klara ljus, Den Helige Ande, som helgade Dina lärjungar. Herre, giv även mig, ovärdige tjänare, Din frälsning på mitt läger. Upplys mitt förstånd med det förklarande ljuset av Ditt heliga Evangelium, min själ med kärleken från Ditt kors, mitt hjärta med renheten av Ditt Ord, min kropp med Ditt oskyldiga lidande. Bevara mina tankar i din ödmjukhet och uppväck mig i behaglig tid till att lovprisa Dig. Ty Du är höglovad tillika med Din evige Fader och Den Helige Ande i evighet. Amen”

– bön av den helige Antiochus

Psaltaren har varit viktig del av Bibeln både under Gamla testamentets och Nya Testamentens tid. De har gamla texter tilltalar även idag eftersom deras huvudtema är människans relation till Gud och igentligen hela människans existens. Plastarens utgångspunkt är någonting vi borde ta efter: man kan hitta meningen i livet bara i relation till Gud. Så enkelt och så sant.

I den ortodoxa traditionen har psaltaren används mycket både i privat böneliv men även i många gudstjänster. Hela psalmer eller enskilda verser läses i varje gudstjänst. Många har lärt utantill psalmer eller till och med hela psaltaren. Det är alltså fråga om en andlig källa som vi borde ta i aktivt bruk.

Var och en har säkert sin favorit psalmer, de flesta känner igen till exempel psalm 23 Herren är min herde. Jag själv har stannat upp flera gånger till psalmerna 42 och 43. De bär rubrik: en landsflyktig mans bön. När jag tänker på landsflykt så tänker jag mycket på nöd, gråt, ångest. Och så upprepas i de här två psalmer en vers flera gånger:

”Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter få tacka honom min frälsning och min Gud.”

Att hoppas på Gud. Det är nog säger psalmen. Alltså mina funderingar, frågor, mina glädjeämnen och ångest är viktiga i sig. Om de hjälper mig att återvända till dem det enkla: att hoppas på Gud.

Att Gud ser och förstår vår bedrövelse är viktig att veta. Men lika viktig är att lyssna Hans lunga råd. Att läsa kvällsbön och läsa Bibeln är bra att göra regelbundet. Dess värde är inte i det att det skulle fungera som en tom ritual eller mantra. Utan i det att Bibeln talar om Gud och i Honom kan vi nå frälsningen. Vi kan avsluta dagen i kännedomen att Gud finns och att Han vet.

Psalm 43:

Skaffa mig rätt, O Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet;

rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor.

Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?

Sänd ditt ljus och din sannig; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar,

så att jag för gå in till Guds altare, till Gud som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud.

Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

Ei kommentteja: